– Satan är en fallen ängel.
Så brukar Juhas farmor säga.
Med det menar hon att man inte kan se på en människa om hon är god eller ond. Därför är det bäst att inte lita på någon. […] När Juha ska föreställa sig en fallen ängel ser han alltid sin farmor framför sig. […]

Juhas och Mariannes farmor talar alltid i negationer. Det allra mest generösa någon någonsin hört henne säga om någon annan människa är: Den gör sig aldrig märkvärdig!

En gång per år kommer hon och bor hos dem. […] När de kommit innanför dörren rusar Juha och Marianne fram och kramar farmor.
– Hej famor! säger Juha och kysser henne artigt på kinden, när åker du igen?
– Titta farmor, ropar Marianne glad, jag har en ny blus!
– Hon har fått välja den själv, förklarar Ritva som står med en grytlapp i handen och lutar sig mot dörröppningen till köket.
– Tja, skrockar framor, blänger på Mariannes blus och suger lite på sin lösgum innan hon svarar, den var jo inte så ryslig som det fanns anledning att befara.
Juha ger farmo den teckning som han gjort till henne i välkomstpresent och som han har haft gömd bakom ryggen. Farmor tar teckningen och klappar Juha på huvudet.
– Tack lille vän, fulare har man ju sett! Jaha, så var man här igen då…vad står ni båda och glor på?
– De är så glada att set sin farmor, skyndar sig Ritva att säga.
– Jaha, ni vill ha godis, ropar farmor och ler surt, öppnar sin stora handväska.
– Varsitt paket russin har jag köpt åt er, varsågod.
Barnen tar besvikna emot russinen och går därifrån. […]

Det är alltid meningen att farmor ska stanna en vecka, men ho far alltid efter tre, fyra dagar.
På kvällen när hon farit dricker sig alltid Ritva full.

jonas gardell – en komikers uppväxt